Medveten om min andning

  • Inläggsförfattare:
  • Inläggskategori:Hälsa
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Under december månad hade jag medveten andning som tema i mitt Community .
Just andning är något som jag själv blivit mer och mer intresserad av de senaste åren och jag upplever att många kvinnor behöver bli mer medvetna och jobba med sin andning. Så jag hyrde in Annica Strandberg-Schmidt för att hålla i två föreläsningar för oss samt ge oss konkreta tips på hur vi kan träna upp vår andning.

Alla i communityt tyckte det var riktigt intressant och vi var flera som blev överraskade över hur vi andas. Några upptäckte att de ibland höll andan eller andades väldigt krystat och fort. En del blev nyfikna på att tejpa munnen om natten.

Jag själv köpte hem två böcker om andning för att lära mig ännu mer och också för att kunna hjälpa mina klienter med just andningen. Mycket av andningen har jag redan koll på då jag mediterar varje morgon och djupandas efter mina träningspass. Jag vet också att jag endast andas med näsan när jag sover.
De sakerna jag verkligen jobbat med är att försöka andas med näsan när jag går och tränar. Under promenaderna är det tidvis svårt när det blir pulshöjning och det känns som att jag inte får in all den luft jag behöver. Här finns det mycket att träna på känner jag. Lite jobbigt är det av att näsan rinner men jag har hört att det ska ge med sig så jag kämpar på. Har även testat under löpningen men här har jag det riktigt svårt. Just nu på vintertid är det tyngre andhämtning både av kylan och av att det är snö och halka som medför  högre puls. Det går något bättre när jag springer mer på vägarna där det är plant och snöfritt och där jag kan hålla en jämn och lugn andhämtning. Inför Ultravasan90 2018 hade jag ett löpprogram där just näsandning under löpning var med så jag vet att det går att träna upp. Jag fortsätter träna.

Även under mina träningspass i gymmet tänker jag mycket på att andas med näsan och framförallt att andas. Inte hålla andan som det är lätt hänt att vi gör. Här märker jag att jag orkar mer då inte min puls sticker iväg lika lätt. Jag känner mer kontroll och kraft. Svårt att förklara i ord om hur det känns…
Sen tidigare vet jag att om vi tar kontroll över andningen i tex löpintervaller orkar vi längre innan mjölksyran sätter in. Det är faktiskt riktigt häftigt vad vi själva kan styra bara genom att andas på ett visst sätt. Det tar tid innan dessa nya sätt att andas på blir en vana och rutin så jag behöver tänka på det hela tiden och påminna mig själv om det.

Den största aha-upplevelsen med andningen är när det kommer till mitt ätande. Annica bad oss reflektera över hur vi andas när vi äter och jag märkte ju att jag andas in när jag ska ta en ny tugga. Hon bad oss testa att andas ut istället under tiden vi stoppade in gaffeln.
Första måltiden jag testade det här var hemsk.
Så här skrev jag i gruppen direkt efteråt:
Reflektion… Jag andas ALLTID in när jag ska stoppa in en ny tugga. Att göra tvärtom känns märkligt och nästan så att jag istället inte ”vågar” andas medan jag tuggar utan håller andan. Behöver nog testa fler gånger innan det känns ok. Nån mer som testat?”
De andra höll med om att det kändes konstigt och krävdes koncentration, måltiden blev ansträngande. Men faktisk blev det lättare och lättare för varje måltid och nu tycker jag tom att det är skönt och att jag inte kastar i mig maten på samma sätt. Jag attackerar liksom inte maten längre som jag reflekterat lite över som att jag tidigare gjorde. Det jag också försöker tänka på numera är att lägga bort all stimulans, såsom telefon, dator, tidning mm, utan jag försöker att BARA äta. Ingenting annat. Läskigt och märkligt i början men så himla skönt nu. Det blir en lugn och skön stund där jag fokuserar på att tugga och bara vara här och nu.

Andningen bär vi alla med oss hela tiden och vi alla andas ju såklart men det är sjukt häftigt när en börjar reflektera över det. Det naturliga bör vara att den mesta tiden andas rytmiskt och lugnt. Vilket många inte gör. Jag upptäcker tex att min son håller andan och hackar liksom i andningen när han sitter med sin telefon. Ett tecken på inre stress?
Oavsett otroligt fascinerande och spännande med andningen och vad vi själva har makten här att påverka och ändra. Jag tror mycket på att vårt välmående och hälsa sitter i andningen. Det är en del av allt det vi kan påverka för att må vårt bästa jag.

Om du också vill vara med i mitt community eller bara är nyfiken på vad det innebär tycker jag att du ska gå in och lyssna på min föreläsning som handlar om att skapa och behålla goda hälsovanor.

Föreläsningen hittar du HÄR!

Kram

 

Lämna ett svar